Ännu en dag på jobbet.
Jag har haft samma jobb i ca 20 år och med glädje gått till jobbet och känt en stor rikedom att få vara och lära tillsammans med barn, och det känner jag fortsatt. Skulle inte vilja byta inriktning och bli nått annat, det har väl hänt att jag tänkt tanken men alltid tänkt och känt, till vaddå? Nej det är ju förskollärare jag vill fortsatt vara.
Uppgifterna och ansvaret som förskollärare har ju ökat
eftersom och från i höst ett ännu mer ökat ansvar då
Läroplanen klart och tydligt vill att förskollärare ska kliva
fram och ta det pedagogiska ansvaret för förskolans verksamhet.
Vad detta och hur detta ska synas i verksamheten
på olika förskolor runt om i landet är i implementeringsstadiet ännu,
dvs att vi på förskolorna tillsammans med förskolechefen
går igenom hela läroplanen och diskuterar olika frågeställningar.
Detta tar ju tid och tid är på alla jobb en
bristvara och ibland känns det som det fattas
mest hos förskolor eftersom vi ska vara tillgänglig
för föräldrar när de jobbar, studerar osv.... och verksamheten
ska vara igång från ca 6.00 - 17.30 o ibland längre.
Där mellan dessa tider ska vi förlägga vår arbetstid.
Vissa halvdagar, ca två-tre st / termin stänger vi vid 14.00 och
kan sitta hela arbetslag och planera och diskutera verksamheten,
dessa stunder är oerhört värdefulla för oss som personal.
Det som gör att jag vill stanna kvar i yrket är barnen,
då man ser att barnen lär sig och får skratta med varje dag,
leka med, uppfinna tillsammans, läsa en spännande saga,
fantisera ihop, fråga barnen; Hur funkar det?
Varför är det så? och fortsätta fundera tillsammans
är sååå givande och spännande.
 |
Carpe beatus, fånga lyckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar