Ett hjärta i handen.

Tänk vad ett hjärta kan betyda mycket.

Idag fick jag och några kollegor ett varsitt  litet paket av en pojke.

Med tindrande ögon och lite blyghet som sken igenom sträckte han 

över ett inslaget paket till mig.

Han hade på sig en krona i tyg just då (utklädningskrona), så jag gav 

honom en kram och sa Tack, prinsen.

Jag öppnade paketet med spänning och undrade vad det kunde vara.

Jo han har valt det själv, sa hans mamma.

I paketet låg ett rött fint keramikhjärta.

Såå fint och så tänkvärt.

Detta fina hjärta kommer alltid att påminna mig om 

just den stunden då jag fick det fina hjärtat och orden han sa:

Till mina bästa fröknar.

Man smälter och fattar då varför man/jag vill stanna

kvar i yrket som förskollärare.

Nästa erfarenhet i veckan är ju att säga Hejdå till en kollega som valt att sluta

för att orka vara en pigg pensionär.

Grillbuffe med gott fika till och ett paket med 

något att användbart i fick hon av oss.

Ingen sak, men en upplevelse kan man väl säga hon fick.

Saker har jag så många, vill inte ha något mer av det, sa hon.

Bästa goda chokladtårtan förgyllde den kvällen vi hade för 

vår kollega.

                                     

Carpe beatus...<3